Vad hände med Öresundsregionen?

Inför besöket på danska Bornholm den 17 juni skrev jag en artikel i Kvällsposten om gränskontrollerna mellan Sverige och Danmark.

Läs artikeln via den här länken. (Eller fortstt bara läsa här nedan.)

 

På danska Bornholm avlutas i dag det årliga Folkemødet. Denna danska variant av vår Almedalsvecka förväntas locka minst 100 000 besökare, vilket är mer än dubbelt så många som gotländska Visby mäktar med. Med tanke på att danskarna är långt färre till antalet än vi svenskar är det ett imponerande. Det är roligt att danskarna har tagit vår idé och gjort det ännu bättre. Tyvärr gäller det inte för det dansk-svenska samarbetet i stort. Det kommer ingenstans.

 

Svårigheterna att samarbeta är många, komplicerade och kan kanske illustreras med färdsättet man måste ta från respektive länder för att ta sig till Bornholm. Från Danmark tar man sig lättast till Bornholm via Ystad, vilket innebär långa köer på båtarna, tidiga morgnar för att hinna med båtar som avgår i gryningen, överfulla båtar och kanske även gränskontroller, om man har otur. Allt detta för att ta sig till en ö som ligger en timme bort från Sveriges gräns. Från Sverige till Bornholm blir det inte mindre komplicerat, eftersom man måste ta sig till Ystads hamn, som ligger undanskymd från vanliga kommunikations och transportvägar i Sverige.

Broderfolken verkar fortfarande ha svårt att närma sig varandra i också andra frågor. I EU finns inte ett spår av samarbete. Se bara på debaclet i frågan om placeringen av unionens läkemedelsmyndighet, EMA, i stället för att ta fram ett gemensamt förslag tog man fram vars ett eget konkurrerande nationellt förslag på placering. Varpå myndigheten hamnade i Holland. Så mycket för Dansk-Svenskt samarbete.

 

Oförmågan att göra någonting substantiellt tillsammans när det verkligen gäller är illavarslande ur ett annat, viktigare perspektiv: När Storbritannien i mars 2019 lämnar EU förlorar Sverige och Danmark en mycket viktig allierad i frihandelsfrågor. Om vi inte kan enas om ett gemensamt förslag om en enda myndighet – hur ska vi kunna orka hålla emot när franska, spanska eller italienska särintressen pressar på?

 

Det kan därför synas vara ett oroväckande omen att Öresundsbron blev färdigbetald något år efter att Sverige stängt gränsen 2015. Miljontals bilar och pendlare hade sedan öppnandet den första juli 2000 betalat av miljardtals kronor som plöjts ner i det som från början var en stolt symbol för integration och öppenhet.

 

Låt den därför inte bli ett monument i stål och betong över ett halvhjärtat gränssamarbete.

Låt den i stället äntligen fullt ut få symbolisera en region där nationsgränsen är historia på riktigt och för att två länder på allvar till slut bestämde sig att integration betyder öppenhet på riktigt.

 

Jasenko Selimovic (L)

EU-parlamentariker