Norra Makedonien – mer än ett namnbyte

I dag, söndag 30 september, kan befolkningen i den forna jugoslaviska republiken Makedonien sätta stopp för en tre decennier gammal namnkonflikt med grannlandet Grekland och äntligen öppna vägen mot ett medlemskap i Nato och i EU. Men då måste EU också följa sin del av avtalet. Så skriver jag i Göteborgsposten om folkomröstningen som inföll söndagen den 30 september. Läs den via den här länken, eller här nedan.

 

Tänk dig att Luxemburg efter åratal av trätor med belgarna accepterar att byta namn till Västra Luxemburg. Varför? För att Belgien, som rymmer en provins som också heter Luxemburg, har krävt det. Tänk dig vidare att Luxemburg accepterar kravet. Skulle vi inte tycka att Belgiens krav var väldigt överdrivet och överkänsligt? Och skulle vi inte inse att Luxemburg verkligen skulle offra väldigt mycket genom att gå med på ett namnbyte?

Exemplet är inte gripet ur luften. Luxemburg delar faktiskt namn med en provins i grannlandet Belgien – den finns på riktigt, även om ingen verkar bry sig. Varken belgare, luxemburgare eller några andra. Och ingen gör heller stor sak om provinsens historiska betydelse för både Belgien och Luxemburg. Alla kan leva med det.

Lever sitt eget liv

Det verkar inte vara så i Grekland fall. Kravet på Makedoniens namnbyte har kunnat leva sitt eget liv. Konflikten har gnisslat sedan Jugoslavien föll sönder eftersom Greklands nordliga provins också heter så. Att erkänna namnet vore som att säga att makedonierna ”skulle kunna göra anspråk på grekisk suveränitet”, har det hetat bland annat. Och EU, har i det tysta, länge accepterat Greklands krav.

Konflikten har piskat upp hätska nationalistiska känslor på båda sidor. Den har också lett till att Grekland konsekvent förvägrat grannlandet inträde i såväl Nato som i EU. Sedan dess har landet i alla internationella sammanhang fått gå under den klumpiga benämningen Forna jugoslaviska republiken Makedonien, FYROM.Men sedan i juni finns ett kompromissavtal – Norra Makedonien. Makedonska regeringen svalde stoltheten i utbyte mot löften om närmande till EU och Nato.

Men sedan i juni finns ett kompromissavtal – Norra Makedonien. Makedonska regeringen svalde stoltheten i utbyte mot löften om närmande till EU och Nato. I Grekland ska förslaget godkännas av parlamentet och i dag söndag kan den nordmakedonska befolkningen lämna sitt godkännande i en beslutande folkomröstning.

Det vore onekligen en lättnad. Det prestigeladdade bråket om namnet med alla dess historiska kopplingar hör trots allt till en av de onödigaste på västra Balkan.

Men folkomröstningen är långt ifrån okontroversiell. Många, bland andra Makedoniens nationalistiske president Gjorge Ivanov, anser att landet gör en för stor uppoffring. Därför uppmanade han till bojkott av valet. Om uppmaningen följs kan resultatet, oavsett om det blir ja eller nej, bli ett slag i luften eftersom det kräver över 50 procent valdeltagande för att utslaget ska bli giltigt. Jag tror att detta vore en katastrofal utgång.

Avgörande för landets framtid

Folkomröstningen är avgörande för landets framtid. Det handlar om att ett litet land på sydvästra Balkan ska kunna skapa sig en framtid inom EU – eller fortsätta en isolerad tillvaro i Europas ytterkant. Jag tror att folket som ska folkomrösta idag förstår det. Att de inser att 27 år av konflikt är fullt tillräckligt. Och jag hoppas att de väljer en annan framtid.

Därför är det också extremt viktigt att EU står tydligt fast vid sin del av avtalet. Norra Makedonien har fått löften att byte av namn och en lösning av konflikten med Grekland säkrar ett närmande till EU och till Nato. Vi måste stå vid varje ord och varje darrande på manschetten när det gäller Makedoniens europeiska framtid försvårar för avtalet och leder till en svekdebatt ingen behöver.

Måste göra vår del

Om folket i Norra Makedonien kan göra en så stor sak som att byta namn på sitt land för att överbrygga konflikten, måste vi också göra vår del. Jag är säker att folket i Norra Makedonien kan svälja grodan – som man säger på makedonska – och för landets framtid acceptera namnbytet. Det finns bokstavligen ingen annan väg in i framtiden. Men om de gör det, vilket jag verkligen hoppas att de ska göra, måste också vi stå vid varje ord av det vi lovat.

Jasenko Selimovic (L)

Europaparlamentariker