Sista veckan i mars röstar Europaparlamentet om det så kallade copyrightdirektivet, ett lagförslag som ska reglera upphovsrätten på internet. Det är andra gången sedan i somras som en av de hetaste frågorna på länge landar hos EU:s folkvalda lagstiftare. Pressen från lobbyistorganisationer på bägge sidorna har varit enorm, överdrifterna många och en sansad diskussion inte alltid närvarande.

Grundtanken att skydda innehavares upphovsrätt även på internet är god. Som före detta regissör och pjäsförfattare ställer jag mig givetvis bakom tanken. Facebook, Google, Twitter, Youtube och Instagram är enormt stora plattformar där miljarder människor delar artiklar, bilder och annat upphovsrättsskyddat material – vilket ju är fantastiskt. Men dessvärre har internet ett mycket luddigt regelverk kring upphovsrätter. De sociala medierna tjänar därför stora summor på att i grunden upphovsrättsskyddat material används gratis och väldigt lite av företagens stora vinster går tillbaka till upphovsmän och mediehus.

Plattformarnas storlek har gjort att annonsörer lämnat de traditionella medierna. Det hotar inte minst den fria journalistiken och möjligheten för människor att försörja sig på konstnärliga uttryck som är upphovsrättsskyddade i andra sammanhang.

Den nya lagen vill därför förmå aktörer som lagrar och ger allmänheten tillgång till material på nätet att ta ett betydligt större ansvar för att se till att upphovsrätten respekteras. Rent praktiskt ska detta ske genom att innehållet passerar filter som övervakar och i förekommande fall tar bort upphovsrättskyddat material som publicerats utan tillstånd. Man tänker sig också ett nytt regelverk för beskattning, som förhoppningsvis får internationella jättar som Facebook, Youtube och Google att betala skatt i en rimligare omfattning än idag. Bara i Sverige omsätter Googles annonser i storleksordningen vad alla dagstidningars annonsintäkter var före internet-eran.

Det är goda intentioner, och de missförhållandena som lagstiftningen avser att lösa, måste naturligtvis hanteras. Konstnärer, författare, journalister och mediehus som ger ut upphovsrättsligt material måste givetvis skyddas även i den nya digitala världen.

Det här är en artikel från IDG OpinionVill du också tycka till om något? Så här gör du. »

Men de åtgärder som nu ligger i det sedan i somras omarbetade lagförslaget innebär också att allt material som privatpersoner laddar upp också måste övervakas – risken för censur, begränsningar och inskränkningar av yttrandefriheten är överhängande. Dessutom är det oklart hur denna övervakning skulle kunna göras med precision. Hur skiljer en algoritm en parodi från det den parodierar?

Att det blir en censur som utövas av stora internationella konglomerat, gör inte saken lättare att acceptera. De hårdaste kritikerna anser att det skulle skapa ett skadskjutet internet och bli ett hårt slag mot demokratin. Kanske är det en aning överdrivet, men det finns en uppenbar risk att spridning av information på internet blir allvarligt begränsad.

Det finns också en risk att plattformar och länder utanför EU inför liknande regler som motåtgärd, vilket skulle kunna provocera fram ett internationellt copyrightkrig. Det skulle inte gynna någon, inte heller dem som förslaget försöker förbättra villkoren för.

Det förslag som föreligger är helt enkelt inte tillräckligt genomarbetat. Vi måste kunna skydda yttrandefriheten och demokratin och samtidigt också kunna se till att de som producerar upphovsrättsskyddat material kan leva på sitt arbete. Tyvärr är lagförslaget fortfarande problematiskt på en del områden. Det gör att jag personligen ska trycka på nejknappen.