“Valet kan skaka hela Europa”

Det franska valet på söndag står mellan extrempopulister till höger respektive vänster – och en mittkandidat kan vitalisera EU-bygget, skriver Jasenko Selimovic (L).

Läs min debattartikel på UNT här.

Hela EU-bygget kunde andas igen efter att Geert Wilders och hans främlingsfientliga Frihetsparti (PVV) besegrades i nederländska valet. Visst fick partiet fler mandat jämfört med valet 2012, men det är hanterbart i Nederländerna med sin tradition av koalitionsregeringar. Men vilan varade kort. 23 april är det presidentval i Frankrike och där ter sig valresultatet mycket mer oförutsägbart. För valkampanjen har hittills varit både kaotisk, skandalartad och oberäkneligt.

Högerkandidaten François Fillon har komprometterats med en flod av besvärliga uppgifter och skandaler. Bland annat har en förundersökning inletts för att granska huruvida han har gjort sig skyldig till falsk anställning av sin hustru, förfalskat dokument för att dölja detta, samt anställt egen son och dotter som assistenter, som i sin tur förde över en del av sina löner tillbaka till honom. Vad dessa uppgifter får för effekt hos Frankrikes nästan 47 miljoner väljare vet ingen.

Men en effekt är oundvikligt: det redan låga förtroende hos franska väljare för sina politiker måste ha sjunkit ännu mera.

Socialisternas kandidat behövde inga skandaler. Han var ovalbar från början. Hans eget parti valde att förkasta den skickliga tidigare premiärminister Manuell Valls och välja en kandidat så långt åt vänster att han i nuläget har 6-8 procent stöd. Ovalbar är nog ordet.

Valet riskerar, som det ser ut nu, att avgöras mellan tre kandidater: Marine Le Pen, ledaren för främlingsfientliga Front National, mittenpolitikern Emmanuel Macron, som saknar eget parti och det praktiska stödet som partierna erbjuder, samt vänsterrevolutionären Jean-Luc Mélenchon.

Detta kommer bli ett presidentval utan motstycke i de franska historieböckerna. Den andra omgången kommer troligen att hållas utan de två stora traditionella partierna, de partierna som har format Frankrikes historia sedan Andra Världskriget – Det Socialistiska Partiet, som har gett både Mitterand och Hollande som presidenter, och det nu kallade ”Republikanerna”, partiet som härrör från De Gaulle och Pompidou. Därmed kan valet komma att skaka hela Europa.

För tänk om andra omgången utgörs av kampen mellan Marine Le Pen och Jean-Luc Mélenchon?Det vill säga mellan extremhöger och extremvänster? Vem väljer mittenväljaren då?

Och hur hanterar vi då att Frankrike kan gå ur eurozonen, strypa EU-bygget, låsa in sig i murar, drar sig ur Schengen, attackera mediefriheten?

Samtidigt kan Frankrike blåsa nytt liv i ett trött EU-bygge om man väljer mittenkandidaten Macron. Macron har varit mer än tydlig om att EU och fransk öppenhet inte ska ifrågasättas. Att det går att lösa integrationsutmaningar utan att behöva stänga in sig. Väljer Frankrike honom kan vi förmodligen säga att den populistiska vågen har kommit av sig själv, slutligen. Då kan sucken av lättnad svepa över Europa. På riktigt. Låt oss hoppas på en gnutta förnuft.

Jasenko Selimovic (L), Europaparlamentariker