“Public service ska inte ändras med chefen”

Läs min artikel på Expressens webbsida här.

expressen

Det var häpnadsväckande att se en programchef på SVT propagera just för inskränkningar. Om journalister inte försvarar sin frihet, vem ska då göra det? skriver Jasenko Selimović (L).

 

Frågan vilka som ska ha tillgång till det offentliga rummet har åter aktualiserats. Nu senast efter det direktsända Aktuellt-debaclet då Jan Helin och Janne Josefsson debatterade Nya Tiders medverkan.

I debatten och i sin DN-text hävdar Helin att journalistikens roll inte är att reducera sig till en moderator och säger sig vilja utveckla den rollen.  

Vad exakt han vill göra utöver de programregler som stipulerar ”en vid yttrandefrihet” och samtidigt tydligt definierar hur public service ska agera när demokratin utmanas, förblev oklart. Han verkade i alla fall vilja förbjuda extremister att vara debattpartner.

Det är en till synes sympatisk hållning men egentligen extremt farlig. Varför? Delvis för att yttrandefriheten därmed förlorar sin viktigaste försvarare: journalister. Det var häpnadsväckande att se en programchef på SVT propagera just för inskränkningar. Om journalister inte försvarar sin frihet, vem ska då göra det?

Men delvis för att Helin därmed ansluter sig till raden av människor som genom historien har velat skydda samhället genom förbud och uteslutande. Kommunisterna i mitt forna hemland försvarade oss också så, de förbjöd debatter, åsikter och personer de trodde hotade oss. Jan Helin glider ner för samma ”slippery slope”. Han har rätt i att faktafel, bevisbara lögner som förintelseförnekande, inte ska sändas eller debatteras, men han verkar vara ute efter att stänga ute åsikter och värderingar.

Innan han gör det bör han svara på frågan: Hur ska vi definiera vilka som är extremister? Var drar vi gränsen? Kommunistiska partiet? Jan Myrdal? Sven Wollter? Åsa Linderborg? Afa-kopplade journalister? SD? Roger Scruton? Yasri Khan? Plymouth-bröderna? Eller ska vi ta det vanliga: ”den ena extremismen är rolig, den andra farlig”?

Dessutom: jag håller inte med Myrdal, Linderborg eller Scruton i en enda tanke men kan lova att vår samtid vore mycket fattigare utan dem.

Finns det inga klara regler för hur extremister definieras är vi överlämnade åt bedömningen som enskilda programchefer gör. Vilket leder till nästa problem. Jag brukar få kalla kårar när någon SD-are berättar att om de kommer till makten ska de byta ut regler och chefer och ändra kulturpolitiken. Om vi tillåter Helin att definiera vilka som är extremister, hur ska vi stoppa någon framtida SD-sympatisör som kommer i maktposition i kulturvärlden att göra samma sak? Vill vi verkligen ha en public service där vilka som har tillgång till offentligheten ändras med chefen?

Jan Helin verkar inte förstå att demokrati kräver tilltro till individen. Tilltro till att vi, tittare, medborgare, kan göra rimliga val även efter att vi har blivit införstådda i Nya Tiders åsikter. För det är just valmöjligheten som gör oss till tänkande medborgare. Demokratin är en ständigt pågående träning i att välja klokt, ansvarsfullt. Därför är public services uppdrag att visa så många perspektiv som möjligt. Just möjligheten att välja bland olika åsikter, inklusive de obehagliga som Nya Tiders, är det som gör att vi tar våra val, oss själva och demokratin på allvar.

I länder där man inte låter folk göra detta val, där varje tv-deltagare sanktioneras av någon Jan Helin, där slutar människor tänka själva. För Jan Helin har tänkt åt dem. Sådana samhällen är osunda.

Demokratin utmanas från två håll. Den första faran kommer från sådana som folk på Nya Tider, som ifrågasätter medborgarnas lika värde. Den andra faran är en del av vänstern, som inte förstår att människor måste bli tagna för ansvarsfulla och kloka för att agera ansvarsfullt och klokt. Jan Helin bör inte höra till någon grupp. Åtminstone inte så länge han är programchef på SVT.

Jasenko Selimović

Europaparlamentariker