Klimatutmaningarna i Paris

Vi ska inte sluta åka bil, vi ska i stället köra elbilar. Vi ska inte tvinga folk att sluta ha behov av energi, de ska ha möjlighet att använda förnybar energi.

Klimatet är en av vår generations största utmaningar. Växthusgaserna gör att temperaturen stiger. Nu pågår klimatmötet i Paris. Frågan är om det blir ett lyckat möte med bindande avtal mellan världens länder? Eller bevittnar vi redan nu fantasirika försök att fuska och framställa mötet som lyckat utan att egentligen åstadkomma någon förändring? Kanade skrev exempelvis 1997 på ett icke-bindande avtal om att minska sina utsläpp med 6 procent. År 2008 hade utsläppen ökat med 24 procent. Ett sådant avtal kunde lika gärna vara skrivet i vatten.

Ambitionerna som presenterats innan Parismötet kommer inte att räcka till. För att nå klimatmålen krävs stora satsningar på forskning och ny teknik.

En viktig förutsättning för att Europa ska göra det som krävs är satsningen på energiunionen – det största projektet som EU påbörjar under den här mandatperioden. Men det kommer att krävas ny teknik och minskad protektionism om den egna energin. Vi kan inte i detta sammanhang vända ryggen åt kärnkraften, som Sveriges regering väljer att göra genom den effektskatt som driver på stängning av kärnkraftverken.

Kärnkraften är koldioxidsnål och den kommande, fjärde generationens reaktorer har också möjlighet att återanvända bränslet. Energiunionen kommer även att ha stor betydelse för att bryta beroendet av rysk gas. I dag är sex EU-länder helt beroende av Ryssland för sin gasförbrukning och hela 30 procent av all gas som i importeras till EU kommer från Ryssland. Vi kan inte låta Putin sitta på energikranen för Europa. Sedan 1991 har Ryssland stoppat gasleveranserna till olika länder över 45 gånger. Det ligger verkligen en sanning i att Ryssland i dag använder pipelines i stället för pansarvagnar för att få makt över länder.

Vi måste koppla samman energinäten. Överskott av solenergi i Spanien måste till exempel kunna exporteras enkelt till länder som inte har tillgång till förnybar energi på samma sätt. I dag sätter infrastrukturen men framför allt protektionismen av den egna energin käppar i hjulet. Eftersom de flesta länder subventionerar den egna energin är man livrädd för att släppa in annan, kanske billigare, energi från andra länder och utsätta den egna för oschysst konkurrens.

Det finns också en förutfattad mening om att tillväxt och att värna klimatet inte går ihop. Inför Parismötet har förhandlare från många håll talat beundrande om EU som mellan 1990 och 2013 har ökat sin tillväxt med 46 procent, medan utsläppen har minskat med 19 procent. Ett tydligt bevis för att tillväxt inte är en fiende utan i stället en förutsättning för att nå klimatmålen.

Vi ska inte sluta åka bil, vi ska i stället köra elbilar. Vi ska inte tvinga folk att sluta ha behov av energi, de ska ha möjlighet att använda förnybar energi. Vi ska inte sluta konsumera, utan köpa mer klimatsmart producerade varor och importera mindre från länder som inte är klimatvänliga. Civilisationen är inte problemet, tvärtom. Det är civilisation, teknik och utveckling som gör att vi kan bemästra klimatförändringen.