Debatt De senaste veckornas har irritationen över den protektionism som präglar den belgiska delstatsparlament i Vallonien, som in i det sista vägrade ge klartecken för ett undertecknande av frihandelsavtalet mellan EU och Kanada Ceta, varit omfattande. På många sätt är det fullt förståeligt.

artikel

Läs också min artikel på NT:s webbsida här.

Samtidigt är det intressant att se hur EU i en del människors ögon aldrig tycks kunna göra rätt. Å ena sidan beskylls unionen i princip dagligen för att vara odemokratisk. Det heter att beslut fattas utan att de som påverkas får vara med och bestämma. Å andra sidan, när EU nu i ett viktigt ärende väljer ett så kallat blandat avtal, vilket kräver att inte bara ministerrådet utan att även nationella och i vissa fall regionala parlament säger ja, är inte det heller bra. Plötsligt förs det fram att krånglet på lokal nivå riskerar att hota EU:s beslutsförmåga och skapa en bild av EU som opålitlig samarbetspartner. Men är det inte just debatt, ifrågasättande som är demokrati?

Att nå hela vägen fram till beslut tog sju år. Undertecknandet av Ceta förra veckan innebär att avtalet kan träda i kraft provisoriskt redan från årsskiftet 2016/2017.

De viktigaste följderna av Ceta är att avtalet innebär sänkta tullar och minskad byråkrati vilket är positivt för både producenter och konsumenter, inte minst i Sverige som varje år exporterar och importerar varor för miljardbelopp till och från Kanada. I längden kommer borttagandet av onödiga handelshinder också leda till ökad tillväxt och fler investeringar. Dessutom reglerar avtalet viktiga områden som arbetstagarnas rättigheter samt miljö- och klimatfrågor vilket gör det både ambitiöst och modernt.

I en tid då globaliseringen är ett faktum är den här typen av överenskommelser nödvändiga. EU är utsatt för hård konkurrens från andra delar av världen och för att inte hamna på efterkälken måste vi gå mot mer öppenhet och samarbete, inte mindre.

Men avtal som skrivs på utan att ha ifrågasatts blir ofta betydligt sämre än sådana där följderna kartlagts i minsta detalj. Att medborgare på nationell eller till och med delstatsnivå får chansen att påverka de viktiga uppgörelser som EU gör ökar legitimiteten, inte bara för det specifika avtalet, utan också för hela EU. Det stärker snarare än försvagar EU.

Protesterna i Belgien är betydligt sundare och mer demokratiska än om Ceta inte hade mötts av några reaktioner alls. I slutänden lyckades unionen ju dessutom genom förhandling nå en uppgörelse som även vallonerna säger sig vara nöjda med. Något som borde glädja alla. Men så är det naturligtvis inte. För EU kan som sagt aldrig göra rätt. Inte ens när beslut fattats så nära medborgarna som det bara är möjligt och stötts och blötts i nära ett decennium är det gott nog för kritikerna. Utan avtal som Ceta riskerar vi att Ryssland och Kina ytterligare ökar sitt inflytande. Men det är uppenbarligen inget problem för EU-motståndarna så länge man får fortsätta att kalla unionen odemokratisk eller opålitlig.