“Finanskrisen pågår med full kraft – dags byta taktik”

grekland

Läs artikel på Göteborgs-Posten här.

I veckan krävde den grekiske premiärministern Alexis Tsipras ytterligare lånelättnader för Grekland. Annars väntar ytterligare en finansiell katastrof i EU. Trots hans drastiska ordval att Europa är en ”sömngångare som går mot stupet” brydde sig ingen om nyheten. Ingen orkade ta varningar om en ny kris på allvar mitt i dagens kriströtthet. Många förstod också att utspelet var Tsipras sätt att hantera fallande opinionssiffror genom att ge Tyskland skulden för situationen i det egna landet.

Problemet är bara att Tsipras har rätt. Efter tre räddningspaket och otaliga miljarder euro kastade rakt in i Grekland har landet fortfarande 22-procentig arbetslöshet och inga chanser att ens betala räntan för alla lån. IMF talar om behovet av nollränta och att förlänga lånetiden till 2080. Alltså tills vi alla som kan läsa detta är döda!

Grekland är tyvärr inte ensamt. Landet utgör snarare ett exempel som illustrerar situationen i det extremt sjuka Europa. Den europeiska finansiella situationen är i dag, efter åratal av åtstramningar och ännu fler räddningspaket, värre än den var strax innan krisen! Med andra ord pratar vi om ett förlorat decennium.

Kontraproduktiv politik

Den huvudsakliga anledningen är att det som kallades ”åtstramningar” och ”nedskärningar” i det stora hela var skattehöjningar i nästan varje europeiskt land. Och att nedskärningarna, för det mesta, uteblev. Där de ändå funnits har de varit så små att deras effekt redan är eroderad. Överallt i Europa har man hanterat krisen på samma sätt som Stefan Löfvens regering har gjort; höjt skatterna och inte minskat utgifterna. Och därmed förlängt den efterlängtade återhämtningen.

Resultatet av den förda politiken är förödande. Italien är i dag ett land som lever endast på hoppet att EU inte har råd att låta italienska banker falla. Spanien likaså. Portugal är fortfarande mitt i krisen. Efter tre år och 88 miljarder dollar i räddningspaket är Portugal kedjad vid elva procents arbetslöshet och en statsskuld som överstiger 130 procent av BNP.

Det mindre problemet är att det ser illa ut i dag efter alla dessa räddningsförsök, det större problemet är att vi fortsätter på den inslagna vägen. Både EU och IMF fortsätter att ösa skattebetalarnas pengar ner i det grekiska svarta hålet. Vad ingen tänker på är att när den finansiella krisen slår till nästa gång så kommer det bli väldigt svårt att få till stånd ytterligare ett räddningspaket.

Mums för populister

Populister kommer att tycka att det är mums att säga nej till räddningen av andra länder, och samtidigt kommer rädslan för att se de populistiska krafterna växa ytterligare att paralysera gemensamma insatser. Med andra ord: Angela Merkel, pressad av tyska populister, kommer inte inför valet i Tyskland att våga sig på en räddningsaktion för Grekland. Och utan en möjlighet att agera tillsammans är det svårt att se hur våra enskilda länder kan klara kriser och påfrestningar.

Därför måste vi ändra kursen. En noggrann och mångsidig utvärdering av effekter av tidigare räddningspaket är nödvändig. Vi måste veta vad som fungerar och vad som inte ger resultat innan vi fortsätter. Först när vi har kunskap om vad som gav verkliga och mätbara resultat bör vi fortsätta med utbetalningar av nya pengar. Vi kan väl inte stillatigande acceptera att efter ett decennium av räddningspaket och ”åtstramningar” har statsskulder i EU ökat?

Ännu finns tid att agera

Nu finns det tid. Greklands nästa kontrollstation kommer infalla i mars/april 2017 och fram till dess kan man göra ordentliga analyser. Det är endast genom att göra en grundlig analys och långsamt anpassa villkor för utbetalningar till dessa resultat som man kan klara nästa förhandlingar utan att populister får vind i seglet. Likaså behöver EU-kommissionen anpassa sina rekommendationer för enskilda länder. Att fortsätta ge rekommendationer och ställa villkor på länder utan att veta vilka av de föreslagna åtgärderna ger resultat är oansvarigt. Skattebetalarnas pengar måste värnas bättre. För lyckas vi inte komma vidare och verkligen hantera Europas finansiella känslighet kommer vi aldrig skapa rejäla villkor för tillväxt. Och därmed inte heller möjlighet att bli av med dagens populister.

Jasenko Selimovic (L)

Europaparlamentariker