”Ett haveri – Löfven satte den svenska modellen på spel”

Här min text i Svenska Dagbladet här.

Statsminister Stefan Löfvens och Socialdemokraternas agerande i frågan om EU:s så kallade sociala pelare går inte att kalla för något annat än ett haveri. Med nästan hela riksdagen mot sig, inklusive socialdemokrater i arbetsmarknadsutskottet, borde Löfven backa och erkänna misstaget. Det skriver Jasenko Selimovic (L), Europaparlamentariker.

I höstas firade Stefan Löfven stora framgångar. EU-toppmötet i Göteborg handlade om unionens så kallade “sociala pelare” som syftar till att öka sociala rättigheter i EU. Löfven solade sig i glansen av EU:s regerings- och statschefer. Den sociala pelaren var ett projekt som var framtagen bland annat på Sveriges initiativ och nu var det bara att skörda frukterna av det arbetet.

Men inget av detta borde han ha sagt. För strax före jul presenterade EU-kommissionen ett förslag till nytt direktiv om en ”tydligare och mer förutsägbar arbetsmarknad” i unionen. Och då blev det väldiga problem för Löfven. EU-kommissionen föreslår inte bara tydligare definierade rättigheter för löntagares tillgång till information om villkor för anställning. Kommissionen föreslår också ett antal helt nya bestämmelser av en typ som inte tidigare funnits på EU-nivå. Till exempel ett införande av minimikrav på arbetsmarknaden som innefattar allt ifrån maximal längd för provanställning, parallella anställningar, minsta förutsägbarhet för arbete, omvandling till annan anställningsform, vidareutbildning, tvistelösning och sanktioner och som i hög grad inte går att påverka nationellt. Förslaget blev ett slag mot den svenska modellen.

Löfvens problem blev stora. Nu var det inte bara jag och några allianskamrater som protesterade. Nu var oron liksom besvikelsen över statsminister Löfvens aningslöshet stor bland såväl arbetsgivare som arbetstagare i Sverige. Både Almega och Svenskt Näringsliv utryckte det tydligt. Så också, i ett gemensamt utlåtande till arbetsmarknadsdepartementet (19/1), LO, TCO och Saco:

”Som tidigare påpekats har medlemsstaterna sina egna arbetsrättsliga traditioner som har utvecklats och utformats på det sätt som bäst passar arbetsmarknaden och näringslivsstrukturen i varje enskild medlemsstat. Det föreslagna direktivet skulle öka EU-reglering på ett sätt som i motsvarande mån minskar medlemsstaternas och de nationella parternas handlingsutrymme. Förslaget riskerar dessutom att på sikt få konsekvenser på andra områden än det förslaget primärt tar sikte på. Kommissionens analys är summarisk och det är inte visat att målen bättre kan uppnås på unionsnivå framför nationell nivå”. En totalsågning med andra ord, blev det. Från alla håll.

Löfven vaknar nu, men väldigt sent. Den 25/1 klargör regeringen Sveriges ståndpunkt: flera av förslagen ”kan betraktas som ett avsteg från det svenska systemet med lagar och kollektivavtal” och att man vill ”värna den svenska modellen”. Det är bra att Löfven inser det nu. Men det hade varit bättre om han hade tänkt på det lite tidigare. Gissningsvis var det dock viktigare att statsministern fick sina femton minuter att sola sig i statsmannamässig glans tillsammans med sina europeiska kolleger.

Ytterligare en förnedring inträffade häromdagen. Ett enigt arbetsmarknadsutskott körde över regeringen och kommissionen. Utskottet anser att ”de frågor som regleras i direktivförslaget är i Sverige i huvudsak lösta genom kollektivavtal på företagsnivå, branschnivå och/eller nationell nivå”. Men ser också en tydlig risk att de föreslagna reglerna skulle kunna innebära störningar på Sveriges väl fungerande system.

Statsminister Stefan Löfvens och Socialdemokraternas agerande i den här frågan går inte att kalla för något annat än ett haveri. Bland de som trott att just Socialdemokraterna borde veta bättre är besvikelsen bråddjup. Med rätta. Statsminister Löfven riskerade hela den svenska modellen för sina ”15 minutes of fame”. Det som han i december avfärdade som ”en skröna” blev i februari en totalsågning av fack, arbetsgivare och till och med sitt eget utskott. Pinsamt.

Regeringen har nu nästan hela riksdagen mot sig, inklusive socialdemokratiska partikamrater i arbetsmarknadsutskottet. Nu borde Löfven backa och erkänna misstaget innan det blir för genant. För det är bättre att säga nu att Sverige inte längre stödjer förslagen om sociala pelare än att vi även i omvärdens ögon framstår som EU:s konstigaste nation. En nation som driver på och förespråkar den sociala pelare och sedan – när förslagen kommer – röstar emot dem. Löfvens ambitioner att framstå som en europeisk ledare kan inte tillåtas skjuta den svenska modellen i sank. Eller dra skam över Sverige med sitt agerande.

Jasenko Selimovic, Europaparlamentariker (L)