”Ensamkommande barn är människor, inte politiska slagträn.”

Läs min artikel i Sydsvenskan här.

Debatten om de ensamkommande, deras ålder och deras rätt att stanna i Sverige har för länge sedan slutat att handla om människor. Istället används frågan politiskt av olika läger för att positionera sig i relation till Sverigedemokraterna. Det skriver Jasenko Selimovic (L), Europaparlamentariker.

Den pågående debatten om olika metoder för åldersbestämning visar att ensamkommande barn och ungdomar har blivit gisslan i en diskussion som kommit att handla om huruvida en teknisk metod är korrekt eller inte. Dessvärre inte ur ett vetenskapligt perspektiv, utan ett politiskt. När valrörelsen nu närmar sig med stormsteg har ensamkommande unga blivit de första offren.

En socialdemokratisk statsminister och en nybakad moderat partiledare bjuder över varandra i att skruva åt i flykting- och integrationspolitiken. Att, som regeringen föreslagit, erbjuda en tillfällig gymnasieamnesti är bara ett sätt att försöka gömma undan de problem som finns kring de ensamkommande flyktingungdomarna fram till efter valet.

I början av 2000-talet tog Sverige varje år emot emellan 300 och 400 ensamkommande barn. 2014 hade siffran stigit till nära 8 000 och år 2015 kom fler än 35 000. Barn eller ungdomar utan vuxen anhörig har andra rättigheter och möjligheter att få stanna. Samtidigt innebär omhändertagandet av ensamkommande dramatiska konsekvenser för såväl statens som kommunernas ekonomi. I kombination med att det funnits fall där myndigheterna misstänkt eller till och med fått det bekräftat att personer som utgett sig för att vara barn i realiteten är vuxna, har det lett till en infekterad politisk debatt. I fokus står Migrationsverkets åldersbedömningar, hur de genomförs, om de är rättssäkra och vilka metoder som används. Särskilt ifrågasatta är de medicinska bedömningarna och Rättsmedicinalverkets arbetssätt har hamnat i skottlinjen. Enligt en rad experter brister till exempel knäledsundersökningar i vetenskaplighet och är därmed inte rättssäkra.

Debatten kring åldersbestämningarna liknar en dålig fars. På mindre än en mandatperiod har diskussionen gått från att använda ensamkommande till att öppna våra hjärtan till att använda dem för att stänga våra gränser. Debatten om de ensamkommande, deras ålder och deras rätt att stanna i Sverige har för länge sedan slutat att handla om människor. Istället används frågan politiskt av olika läger för att positionera sig i relation till Sverigedemokraterna.

På ena sidan står de som från första stund varit övertygade om att alla som kommer hit och som själva hävdar att de är barn också är det, och därför bör få stanna. De som förespråkar detta synsätt lägger inte någon vikt vid de larm som kommit ifrån bland annat SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, om att vuxna befinner sig på boenden för barn. För dem har alla förslag om medicinska åldersbedömningar bara varit av ondo och ett sätt att kränka människor. Eftersom Sverigedemokraterna var bland de första att kräva handledsröntgen förkastades metoden på förhand.

På andra sidan debattens vallgrav finns de som länge ansett att invandringen bör begränsas och som skyller såväl våldtäkter som annan ökande brottslighet på ensamkommande och som satt i system att ifrågasätta hela den gruppen. Dessa debattörer har drivit på hårt för att asylsökande ska undersökas medicinskt eftersom de utgår från att det kommer att visa att många ensamkommande ljuger.

Mellan dem som företräder de två synsätten har en avgrund öppnat sig som omöjliggjort varje form av sansad diskussion. Det är ovärdigt och leder framför allt till att en stor grupp unga som kommit till Sverige blivit slagträn i Socialdemokraternas och Moderaternas kamp om Sverigedemokraternas väljare.

Asylfrågan måste kunna hanteras på ett balanserat sätt, den handlar om människors liv och framtid. Framförallt måste rättssäkerheten bringas tillbaka i fokus och åter baseras på myndighetsbeslut grundade på kunskap, kompetens och forskning. Asylutredningar ska hanteras av myndigheter och handläggare som vet vad de gör och som följer gällande lagstiftning.

De som är minderåriga och har asylskäl ska givetvis få stanna i Sverige. Det är vår skyldighet som medmänniskor att ge dem en trygg plats i världen. Vuxna som saknar skyddsbehov ska lämna landet. Svårare än så är det inte.

Ensamkommande barn är människor, inte politiska slagträn.

Jasenko Selimovic

Jasenko Selimovic (L) är Europaparlamentariker.