Därför måste regeringen säga nej till rysk gas

Energipolitik. En ny gasledning mellan Ryssland och Tyskland, Nord Stream 2, för med sig flera problem för Europa. Den svenska regeringen måste därför agera mot den nya gasledningen på EU-toppmötet i veckan, skriver Jasenko Selimovic (L).

I morgon torsdag möts EU-ländernas ledare för toppmöte i Bryssel. Inför mötet har nio EU-länder krävt att frågan om den planerade gasledningen Nord Stream 2, mellan Ryssland och Tyskland, ska diskuteras.

Tyskland, som motsätter sig detta, anser att Nord Stream 2 endast är en kommersiell satsning av privata energibolag och vill inte behandla frågan på politisk nivå. En ställning som de fått stöd för av EU-kommissionens ordförande.

Jag har svårt att förstå att detta skulle vara fallet. Nord Stream-projektet har alltid varit högst politiskt eftersom Ryssland länge har använt energi som vapen för att påverka andra länder.


Många östeuropeiska EU-länder är oroade över framtiden och menar att den nya gasledningen kommer att utesluta Ukraina från det europeiska gasnätverket och skada planerna på en energiunion.

Den svenska regeringen måste ställa sig bakom deras krav och diskutera frågan om Nord Stream 2.

Problemen med en ny Nord Stream-ledning är flera.

1. En ny gasledning kommer öka Europas redan osunda energiberoende av Ryssland. Sex av EU:s länder är i dag helt beroende av Ryssland för hela sin gasförbrukning och 30 procent av all gas i EU importeras från Ryssland. Detta beroende ger Ryssland väldigt mycket makt som ofta missbrukas. Det som Kreml inte gillar bestraffas och bekämpas med energivapen.

Beroendet ger inte bara makt till Ryssland utan inskränker också EU-ländernas förmåga att agera. När Ryssland ockuperade Krim opponerade sig flera av EU-länderna mot ekonomiska sanktioner mot Ryssland.

Flera av de erkände efteråt, ibland även offentligt, att en av anledningarna var deras beroende av rysk gas. Med en ny gasledning genom Östersjön skulle beroendet öka, Ryssland få ännu mer makt, och situationen förvärras.

2. En ny gasledning förstärker den olyckliga tendensen att varje EU-land försöker säkra sin egen energi och därmed skapar problem för andra. Europas energipolitik är full av sådana exempel. Att nu böja sig för Tysklands vilja att säkra egen tillgång till rysk gas är att underminera energiunionen och förstärka den olyckliga “varje land för sig”- tendensen.

I stället för protektionism och snävt eget intresse som möjliggör för Ryssland att spela ut länder mot varandra bör vi ägna oss åt diversifiering av producenter och leverantörer. Vilket i sin tur löser också Tysklands problem.

3. En ny gasledning minkar förutsättningarna att hantera klimatproblematiken. Energiunionen är ett sätt att samtidigt hantera både energisäkerheten och klimatproblematiken, eftersom den möjliggör transfereringar av fossilsnål energi och energieffektiviseringar. Att bygga en ny gasledning (i tider när den gamla används endast till 50 procent) är att underminera chansen att minska beroendet av fossila källor.

4. Nord Stream 2 ökar det militära hotet mot Sverige. Ryssland har tidigare övat militärt försvar av gasledningen i de två största övningarna sedan Sovjetunionens sammanbrott. Om man nu bygger ut Nord Stream och fördubblar dess kapacitet ökar också Rysslands vilja att militärt försvara den ledningen. I en tid då Ryssland sänder allt mer auktoritära signaler bör detta inte göras.

Europeiska regeringar måste ta både Ryssland, energihotet och klimathotet på allvar. I stället för att öka beroendet och hotet från Ryssland bör vi se till att skapa energiunionen som kommer att förbättra den europeiska konkurrenskraften, lösa en del av klimatproblematiken och minska Rysslands utpressningsmöjligheter.

EU:s medlemsländer måste inse att den kortsiktiga vinsten de får genom att varje land går för sig skapar långsiktiga problem.

Den svenska regeringen måste stödja försöket att diskutera Nord Stream 2 och motsätta sig den nya gasledningen.