“Argumentera för fördelarna”

EU:s framtid ser inte alls ljus ut. Det är viktigare än någonsin att stå upp och argumentera för de fördelar som EU-medlemskapet ger. Därför är det ytterst märkligt att det är så tyst från regeringen i EU-frågorna, till exempel i vårbudgeten. Det håller inte. För att stoppa nationalister och populister från att skjuta i EU-samarbetet i sank krävs betydligt mer.
Läs min debattartikel på Västerbottens-Kuriren här.

Första valomgången till franska valet var hoppingivande. Men glädjen som många kände att främlingsfientliga EU-hatare Marine Le Pen inte vann den omgången speglar också väl stämningen i dagens Europa. Man blir glad när högerpopulister blir näst största parti.

Populistisk nationalism och dess framgångar har med andra ord blivit normalitet. USA, ett av världens viktigaste länder, styrs nuförtiden av Donald Trump, som också verkar glädjas åt att EU knackar i fogarna.

I Storbritannien lyckades UKIP:s ledare Nigel Farage utmåla ”de andra”, såväl de andra EU-länderna som invandrare i allmänhet, som en så pass överhängande fara att en majoritet röstade för att lämna den Europeiska unionen. I Nederländerna är populister näst störst och Sverige är på intet sätt skonat. Sverigedemokraterna, som också brukar driva frågan om EU-folkomröstning och EU-utträdet, har 19 procent, enligt senaste aprilmätning, och är därmed Sveriges näst största riksdagsparti.

Vi befinner oss i ett läge där EU:s framtid inte alls ser ljust ut. Därför är det viktigare än någonsin att stå upp och argumentera för de fördelar som EU-medlemskapet ger.

Vi som tror på öppenhet och samarbete, måste vittna om att den globala världen kräver överstatligt samarbete och att inget land kan på egen hand lösa frågor som trafficking, organiserat brottslighet, internationell terrorism, flyktingkrisen, miljöproblematiken eller hantera fattigdom och tiggeri på ett effektivt sätt.

Därför är det ytterst märkligt att det är så tyst från regeringen i EU-frågorna. När vårbudgeten presenterades fanns där inget som antydde någon satsning för att öka kunskapen hos medborgarna om hur EU är uppbyggt och vad unionen gör, vilket skulle kunna fungera som en motkraft mot nationalism och populism. För hur ska medborgarna känna förtroende och tillit till ett EU om de inte ens vet hur unionen fungerar och vad unionen gör?

Utredningen ”EU på hemmaplan” som tillsattes av Alliansregeringen 2014 med uppdraget att se över hur förståelsen för EU:s beslutsprocess kan bli bättre i Sverige visar att den tystnad som råder om EU-politiken i Sverige leder till ett demokratiskt underskott.

Kunskapsluckorna är enorma. Till exempel framgick det i utredningen att 71 procent av förstaårsstudenterna i statsvetenskap (!) på universitet inte klarar att namnge EU:s två lagstiftande församlingar (Rådet och EU-parlamentet). Även beslutsfattare, lärare, forskare och journalister och allmänheten i stort saknar ofta basal kännedom om Europasamarbetet.

Det är mycket allvarligt och underminerar förtroende för EU, samtidigt som det lämnar spelplanen fritt för olika populistiska och påhittade berättelse om hur EU är och fungerar.

På ett av de få ställen där EU nämns i vårpropositionen konstaterar regeringen att ”alla EU-länder måste ta sin del av ansvaret för mottagandet av skyddsbehövande. EU behöver ett solidariskt och hållbart system för att fördela ansvaret. Systemet ska vara effektivt, rättssäkert, långsiktigt hållbart och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten.”

Denna regering verkar behöva EU – men bara som ett sätt att undvika obekväma beslut och ”fördela ansvaret”. Om medborgarnas kunskaper är dåliga, om det underminerar förtroende för unionen och spelar populisterna i händerna – verkar regeringen inte bry sig om.

Det nationella styret måste engagera sig för att det i befolkningen skall finnas kunskap om hur den gemensamma marknaden och EU- institutionerna skapar förutsättningar för långsiktigt välstånd, fred och frihet.

Utredningen EU på hemmaplan mynnade i december ut i ett ”EU-handslag för ökad delaktighet”. EU-minister Ann Linde (S) tog i hand med representanter från arbetsmarknadens parter på att bidra till att ”öka kunskapen och engagemanget för frågor som avgörs i EU”. Men konkreta satsningar i form av åtgärder och pengar i budgeten saknas.

Att så nonchalant behandla en av de stora frågorna och så missbruka unionen håller inte. Om vi skall stoppa nationalister och populister från att skjuta i EU-samarbetet i sank krävs betydligt mer.

Jasenko Selimovic