Jasenko Selimovic

Debatten om den nya radio- och tv-lagen riskerar att hamna fel redan från början. Om SVT ska använda sig av betald produktplacering är naturligtvis viktigt och bör diskuteras. Men låt mig ställa en fråga: är det verkligen någon som tror att produktplacering spelar överhuvudtaget någon roll för kvaliteten på exempelvis ”Jakten på Julia” eller ”Dansbandskampen”? Som alla debatter om form riskerar även denna debatt att missa det väsentliga: innehållet. Risken finns att vi kommer att diskutera den eventuella procent av SVT programtid som berörs av produktplacering utan att diskutera de övriga 99 procenten.

 Därför bör vi prata om innehållskvalitén. SVT har nämligen inte valt vilken fot man vill stå på. Antingen kan man bli en del av tv-marknaden, kämpa om tittarna och producera kommersiellt gångbara program och då finns det ingen anledning att ha en licensfinansierad television. Det klarar nämligen kommersiella kanaler bättre. Eller så kan man producera kvalitetsprogram, sluta vara ängslig för publiksiffror och skippa meningslösheter. Då har man också rätt att kräva en garanterad licensintäkt. Man kan, i och för sig, också vilja vara ”både och” men vanligtvis slutar det att man blir ”varken eller”. Varken television med kvalitet eller kommersiell underhållning. Ungefär som nu.

 Kvalitetsprogram trycks undan, det offentliga rummet avintellektualiseras, förenklas och trivialiseras och fram kommer dokusåpor och meningslös underhållning. Exempel från tablån i skrivande stund: dokumentären ”Manillas gömda barn” är kanske intressant. Enda problemet är att de eventuellt intresserade aldrig kommer att se den – den sänds 23.55-0.45. Man väntar sig nästan en ursäkt för att programmet sänds överhuvudtaget: ”Känsliga tittare varnas eftersom programmet handlar om fattigdom”.

 Varje gång jag har påpekat detta dök någon från SVT upp med buntar av ganska meningslös statistik: ”visst sänder vi kvalitetsprogram”. Låt mig därför döda den myten genom att påpeka något odiskutabelt.   

 Europeiska unionen är Sveriges viktigaste arena för samverkan med andra länder och omvärlden. Länderna som utgör unionen är utomordentlig viktiga för Sverige. Tillsammans med oss utformar de inte bara det mellanstatliga samarbetet, utan fattar också många viktiga beslut som direkt påverkar våra liv. Därför är det svårt att överdriva den betydelse som den europeiska debatten har för oss. Trots det har SVT fortfarande efter 15 år i EU inte kommit på att skapa en EU-kanal. Svenskarna vet väldigt lite om den europeiska debatten i Bryssel och ännu mindre om debatten i de enskilda EU-länderna.

 Bilden blir ännu dystrare när man betänker det faktum att den europeiska nyhetsbevakningen är hårt nationellt vinklad. Flera forskningsrapporter visar att nyheter förvrids medvetet av reportrarna på plats av den enkla anledningen att de försöker anpassa sina nyheter till hemmaredaktionernas nyhetsvärdering. På så sätt blir europeiska frågor antingen framställda som del av en inrikes partipolitisk kamp eller så försöker man framställa EU som något som hotar den nationella suveräniteten. Informationsnivån sjunker, informationskvaliteten försämras och avståndet till EU växer. Det resulterar i ett allt sämre valdeltagande, ointresse för andra och en nationalistiskt präglad provinsialism.

 Vi behöver en public service som försvarar sin existens genom att vara relevant. Som förbättrar demokratin istället för att bidra till dess försämring. Exempelvis genom att köpa in de bästa europeiska programmen, sända nyheter om och från Europa, direktsända viktiga debatter i andra länder, visa dokumentärer, film och den bästa underhållningen från vår omvärld.

 EU- tv är naturligtvis bara ett exempel som illustrerar problemet. Men det visar hur vi skulle kunna få en annan public service. En public service som gör vår värld större. Då skulle jag kunna tänka mig att leva både med produktplaceringar och sponsorpengar.

Artikeln är först publicerad i Expressen, den 13 augusti 2010.