Både moderaternas och socialdemokraternas kulturföreträdare har skrivit om sin kulturvision här på debattsidan. Artiklarna kan sammanfattas så här: fina ord, många ord, slapp analys, och löfte om några kronor till. Som om kulturpolitiken skulle bli bättre av att öka den statliga kulturbudgeten från 0,256 procent av BNP till 0,257 procent. Vad de vill göra med kulturen och vilken kultur de skulle satsa på förblev osagt. Därför kommer här ett konkret förslag för en liberal kulturpolitik för 2010-talet som baserar sig på kvalitet. Hur ser denna politik ut?
* En public service som betonar och erbjuder kvalitet och som inte tävlar med annan kommersiell media att producera det som marknaden själv kan producera. Allmän produktion (drama, dokumentär etc.) från SVT, SR och UR bör slås samman och koncentreras på ett fåtal orter i landet i avsikt att skapa den kritiska massa som är nödvändig för högre kvalitet. Göteborg har länge varit kvalitetsleverantör av många radio- och tv- produktioner och därför bör en större del av verksamheten koncentreras hit.
* Kvalitetstidningarna borde också uppmuntras att åstadkomma kvalitet. För att det ska vara möjligt bör man slopa reklamskatten.
* På scenkonst- och musikområdet bör man koppla Statens kulturråds bidrag till en bedömning av kvalitet enligt principen: ju högre kvalitet, desto mer pengar. Och tvärt om. Kvalitet främjas inte om samma anslagsuppräkning ges till både Göteborgsoperan, Stadsteatern, Symfonikerna, Masthuggsteatern, Aktör & vänner, och andra som åstadkommer kvalitet, och till de aktörer som för länge sedan borde ha lagt ned. För att få till stånd en förnyelsedynamik bör en kvalitetsgräns upprättas: de som under en längre tid sämst uppfyller kvalitetsmål ska inte ges några statliga bidrag. Dessa medel kan sedan ges till de aktörer som lyckats med kvalitet, men också till nykomlingar.
* Biblioteken bör kämpa för kvalitetslitteratur. Kampen för nya läsare får inte resultera i att vi slutar tänka på vad vi når dem med. Dessutom borde vi ta fram en nationell strategi för läsplattsanvändande, baserad på litteraturkanon, för att komplettera dagens biblioteksutbud.
* En överordnad regional och statlig samordning som möjliggör att museer delar på kvalitetsutställningar bör skapas. Världskulturmuseet kan vara föregångare i detta, dess organisationsstruktur möjliggör att det skapas synergier som kommer medborgarna till godo.
* Dessa insatser bör kompletteras med en professionalisering av kulturen och efterföljande statushöjande. Om kulturen i Sverige ska vara värd namnet måste konstnärer kunna göra sitt jobb med respekt – istället för med A-kassa. Det kräver att kulturbegreppet smalnas av och kulturen professionaliseras. Istället för att som socialdemokraterna fördela den lilla resurskakan till alla ska vi se till att få en kvalitetskonst och en kultur värd namnet för 2010-talet.
(Artikeln publicerades först i GP, den 25 mars 2010)
