Richard Wilkinson upprepar i sin senaste bok samma tes som han har hävdat i nästan 40 år, nämligen den att jämlika samhällen är att föredra. Argumentet varför vi skulle föredra dessa samhällen har varierat men två saker har varit konstanta: kritiken mot de överdrivna resultat som Wilkinson får med hjälp av dubiösa forskningsmetoder och förtjusningen med vilken vänstern har omfattat hans böcker. Kanske inte så konstigt med tanke på att Wilkinson är Durkheims andliga arvtagare som i samma socialdarwinistiska och funktionalistiska anda hävdar att individen bara är ett språkrör för rådande kollektiva värderingar. På samma sätt som Durkheim 100 år före honom hävdade att brist på samhällelig sammanhållning ökar självmordsfrekvensen, hävdar Wilkinson att ojämlikhet i våra samhällen dödar. Den avgörande skillnaden är dock att till skillnad från Durkheims raffinerade tanke så är Wilkinson mer banal. Självaste faktum att det finns ojämlikhet räcker för Wilkinson för att samhällen skulle vara sjuka och lösningen på det problemet heter egalitet. Om alla i ett samhälle har lika mycket kommer våra samhällen att bli mer sammanhållna och friska, enligt Wilkinson. Man kan tycka vad man vill om den slutsatsen men mitt problem med den är att den är djupt orättvist mot just de människor som den låtsas skydda. Jag ska förklara vad jag menar.
Ponera för en liten stund att vi har möjlighet att trolla med Sveriges välstånd. Vi kan vifta med ett trollspö och skapa ett samhälle där de fattigaste och sämst ställda kan få det dubbelt så bra under förutsättning att de rika får det fyra gånger så bra. Alltså: alla får det bättre men de rika får det ännu bättre än andra. Skulle du föredra det samhället? Jag skulle det. Och alla som inte skulle det måste svara på frågan: varför vill du att de sämst ställda ska få det sämre? Att föredra ett mer jämlikt men fattigare land är nämligen att offra de sämst ställda på jämlikhetens altare. Rawls, som egentligen är den som först skrev om det här resonemanget i sin klasiska bok, ”En teori om rättvisa”, hävdade därför att skillnaderna i ett samhälle ska tillåtas – så länge de gynnar de svaga. Ingen idé, inte ens jämlikhet är tillräckligt bra att offra människor för.
Wilkinson tycker annorlunda. Han försvarar sin ståndpunkt med argumentet att ojämlika samhällena är sjukare och därför sämre. Men även om vi accepterar hans tes återstår Rawls fråga: varför ska de svagaste inte få chans att bli friskare? Wilkinson själv konstaterar nämligen att rika människor har bättre hälsa än de fattiga inom ett land, dvs. att hälsan är relaterad till rikedom. I så fall betyder det att om vi skapade ett rikare land, alltså ett land där alla får det bättre fast de rika får det dubbelt så bra, skulle de sämst ställda ändå få bättre hälsa. På vilket sätt skulle det vara moraliskt försvarbart att kämpa emot det?
Jag tror att hela detta resonemang kan sammanfattas i den nuförtiden nästan klassiska distinktionen som säger att det finns två sätt att bekämpa skillnaderna i ett samhälle. Antingen kan man genom höga beskattningar bekämpa rikedom, såsom Wilkinson och vänstern föreslår, eller så kan man genom att öka tillväxten bekämpa fattigdom, såsom den liberala sidan vill. Till min glädje måste jag konstatera att historien ger mer rätt till den liberala sidan. Många av de rika samhällena i dagens värld är mest jämlika. Den tillväxten vi i västvärlden insisterade på gav oss rika samhällen som hade råd med jämlikhet. Wilkinsons föredragna samhälle, där man försökte omfördela rikedomen genom höga beskattningar och egalitet blev följaktligen de mest fattiga samhällena, såsom Sovjetunionen, Kuba, Nordkorea och andra socialistiska länder. Socialismen var nämligen just det system som försökte omfördela välstånd på det sätt som Wilkinson önskar, det viktiga var inte det absoluta välståndet, utan den relativa jämlikheten människor emellan. Man bekämpade rikedomen vilket resulterade i fattiga samhällen som senare blev ojämlika. De rika hittade nämligen andra vägar att berika sig och samhället i sin tur blev för fattigt för att ha råd med utjämningen och jämlikhet. Så den egentliga frågan handlar inte om hur vi ska bekämpa skillnader, jag tycker att detta historiska facit är för uppenbart. Den egentliga frågan för min del är varför vi diskuterar Wilkinson och hans lösningar när historien visade att just han och hans efterföljare är en stor del av problemet.
Texten för Obs, P1, Sveriges Radio, den 4 mars 2010
7 kommentarer
Det är med sorg man måste acceptera detta resonemang, men nu är människan, i den här kulturen,som den är. Vad man däremot kan diskutera är vad som är nödvändiga förhållanden.4:2, 25:2, eller 2.5:2. Håller resonemanget vid det sista och näst sista talförhållanden också?
Hej Per-Gunnar,
Intressant fråga. Det är precis det som Rawls aldrig preciserade och som han brukar kritiseras för. Så visst ligger det nåt i det.
Å andra sidan: gör inte 2:25 också skillnad för de svagaste?
Jasenko
Vill bara erinra om vad socialdemokratiske ikonen och tillika finansministern Ernst Wigforss sa redan på 30/40-talet: “Fattigdom fördras bättre om den delas av alla”. Nu 2010 ocksa anammad av Wilkinson
Wilkinson har problem;hans ideer fungerar tyvärr inte i praktiken.Detta har Jasenko redan visat och mot detta opponerar jag inte.Om man skulle anlägga ett vetenskapligt synsätt på Rawls tes skulle det visa att det fordras 25:2 för att entreprenörs kreativitet skulle fungera max eller skulle det fungera lika bra med 4:3? “Tycker” är allför vanligt inom politiken men vi måste basera vårt tyckande mer på Kunskap. Jag har inte svaret men jag efterlyser det.
Hej Jasenko
Den stora frågan jag ställer dig är följande :
Om vi antar att de rika blir rika med hjälp av arbetarklassen(Industriell produktion) så är den stora frågan varför just arbetarklassen(de fattiga) inte ska få det lika bra som de rika? Varför ska den som har ”verktyget” bli mer belönad än den som använder och jobbar med de verktyg? Enligt din retorik så ska vi sträva efter att de rika får det bättre vilket enligt dig automatiskt bidrar till att den fattige får det ännu bättre? Jag tycker att vi ska sträva efter att den fattige får det bättre och använder deras potential till att utveckla vår samhälle. Ditt resonemang kan tolkas som väldigt diskriminerande.Det verkar som att du automatiskt antar att det är samhällets elit som för med sig framgång och rikedom. Enligt min uppfattning så går socialismen ut på att alla människor ska ha lika mycket möjligheter att skapa framgång utan att vi begränsar oss till samhällets elit.
Jag vill härmed även påpeka mitt missnöje! Jag är en 23 årig kille och besitter i dagsläget säkerligen mindre kunskap jämfört med dig. Men att beskriva Jugoslavien på detta sätt som du gör får mig att reagera väldigt starkt . Som jag har uppfattat det så har samma ”dåliga” och ”förtryckta” Jugoslavien gett dig möjlighet till en bra utbildning och en bra uppväxt. Som jag har uppfattat det så har även din familj haft ett bra liv och en bra utbildning. Som jag har förståt det så har Jugoslavien varit ett respekterat och ekonomiskt välmående land. När du pratar om din mamma som fick sparken eftersom hon inte ville gå med i det kommunistiska partiet så börjar jag blir fundersam igen. Jag har just samma exempel där min mamma aldrig gick med i det kommunistiska partiet och jobba som chef inom ”prvomajska”. Jag drar även en parallell till dagens kapitalistiska samhälle som du förespråkar. Gör du karriär på ett företag om du har annorlunda idéer och åsikter? Gör du karriär i en politisk parti om du ifrågasätter makteliten? Gör du karriär om du ifrågasätter Sveriges vapenexport? Jag tycker att vi ska vara logiska och rättvisa när vi pratar om våra rötter. Jag tycker att du ska sluta idealisera dagens samhälle för när vi vrider och vänder på det så lever vi undre samma förutsättningar bara med en annan benämning. Jag hoppas att du tar dig tiden och svara på mina frågor eftersom jag fortfarande funderar på om du är en person jag skulle kunna rösta på
Hej Deni,
Tack för din kommentar. Jag svarar naturligtvis mycket gärna (dock med ett litet påpekande – jag svarar inte folk för att de ska rösta på mig, det vore nog det mest ineffektiva sättet att samla röster på!
Jag svarar för att jag tycker att offentliga rummet (som denna blogg är en del av) ska erbjuda möjlighet för utbyte av åsiker.) I alla fall:
Din kommentar innehåller flera olika påstående men jag ska koncentrera mig på några viktigaste. Du skriver:
” Om vi antar att de rika blir rika med hjälp av arbetarklassen” – min fråga till dig är varför ska vi anta det? Vem säger det och på vad grundar du det påstående på? Du låter som självaste Marx eller ev Lars Ohly. Marx nämligen påstod att “kapitalisten” berikar sig eftersom han/hon utnyttjar arbetarna i syfte att “roffa åt sig vinsten”. Trots att påståendet är lockande och mobiliserande visar all förskning vi har på att detta inte stämmer. Det som Marx kallade för “mervärde” är i ett västerländsk företag idag ganska rättvist fördelat mellan ägare och arbetare. Ägare utnyttar inte arbetare, och inte heller (som det ibland påstås på andra sidan) utnyttjar arbetarna sina ägare.
Om du inte tror på forskningen kan du själv övertyga dig genom att försöka starta starta ett litet företag! Gör du det kommer du upptäcka att även de minsta och mest obetydliga “kapitalistiska” jobb, kräver en mycket stor ansträgning, väldigt stor risk, väldiga belöningar av allt möjligt, enormt arbete, och mycket, mycket annat. Jag misstänker att du efter några år (om ditt företag överlever) inte kommer tycka att du har blivit rik pga. att du utnyttjat dina medarbetare.
Sedan tror jag att din uppfattning om socialismen är lite väl välvillig. För att övertyga dig om detta kan du göra ett enkelt test. Ta förslagsvis Kommunistiska manifestet (M & E) och läs den genom att byta ordet “kapitalist” i texten till “zigenare”, “jude” eller “invandrare”. Det är en lärorik övning som visar dig vad de två viktigaste tänkare i denna tradition tyckte om alla som inte var arbetarklassen. Och mitt råd är: gör det innan du röstar på någon överhuvudtaget.
Sedan tror jag att du gör ett logiskt slutledning när du försöker försvara det kommunistiska systemet genom att säga “men även andra samhället är dåliga”. Möjligt. Med två fel gör inte ett rätt.
Slutligen bara en rättelse: min mor var aldrig avskedad pga sina partisympatier. Snarare tvärt om. Men eftersom jag försöker inte blanda det privata mer än nödvändigt lämnar jag det åt sidan.
Hoppas du fick något svar och jag är ledsen om jag inte svarade på alla dina frågor. Återkom gärna om du känner att jag hoppade över någonting viktigt.
Vänligen
Jasenko
Hej Jasenko!
Först och främst. Sverige är ett rikt land. 90% av världens befolkning önskar och drömmer om ett samhälle som vi har i Sverige.
Då menar jag inte att vi nu har SD representerat i riksdagen. Jag menar heller inte den höger våg som vi fått i landet som du Jasenko aktivt bidragit med. Utan jag menar att vi har haft ett samhälle de senaste 50 åren som byggt på att alla männsikor har samma värde oavsett var de kommit ifrån.
Pinsamt att du arbetar aktivt för ett parti som med stolthet samarbetar med Moderaterna. Detta har ju nu öppnat upp för att fattiga människor hamnat i utanförskap, invandrare men även unga svenska män på landsorten som hamnat i hatiska tankar och ekonomiska bekymmer har nu valt att bli ännu mer extrema och valt SD. Du är dessutom aktiv och anställd av ett parti som tar medel från de fattiga skolornas elever och ger till de rika skolornas elever.
På vilket sett kan detta bidra med en hållbar välfärd?
/Joakim
En trackback
[...] istället inriktad på socialförsäkringarnas konstruktioner och ersättningsnivåer. Som Jasenko Selimovic (fp) påpekade nyligen kan det jämföras med en familj som är i färd med att bygga ett hus men som [...]