Jag har lite problem med ditt resonemang. För jag tycker att man måste man vara konsekvent. Antingen tycker du att styrelser inte ska politiseras (vilket betyder – ingen politiker oavsett politisk färg) eller accepterar du politiker i styrelser med argumentet att detta är ett utryck för demokrati. Jag personligen förespråkar en proffesionalisering (såsom jag nämde tidigare) men har respekt för människor som hyser den andra ståndpunkten.

Det jag inte har respekt för är människor som anpassar sina åsikter efter politisk färg. För du verkar bara få problem med vissa politiker i styrelser!? Du verkar ha problem med de två men inte med den tredje Lars E.? Och där slutar jag följa dig. För det inger inget förtroende.

Jag är säker att denna diskussion går att fördjupa. Frågan hur pass “politiska” alla dessa människor är går att diskutera, på samma sätt som det går att diskutera om det går att sitta som styrelseorförande utan att ha gjort något i livet. “Demokrati argumentet” är inte heller enkel och går att vrida och vända, osv, osv. Frågorna kräver en nyanserad och djup diskussion. Men jag avstår att föra den med dig eftersom jag tyvärr inte tror att du är ute efter just den typen av diskussion. Politiska floskler kan vi ägna oss åt på något annat ställe. Verkligen ledsen för det.

Vänligen
Jasenko

Sedan finns det två andra frågor som kräver lite djupare diskussion:
1) Är detta bästa sättet att bevara politiskt oberoende? Hmmm…
2) Hur länge är man “politiker”? Mao: det finns en viss skillnad mellan Leijonborg och Pagrotsky.