Nycander och det döva offentliga rummet

Svante Nycander försökte säga något allvarligt på DN-debatt. Han fick svar från en rad ideologiska krigare oförmögna att höra hans mening. Nycanders påstående att det finns en slagsida åt vänster i svensk offentlighet bemöttes med texter vars undermening kan sammanfattas med ”det bör vara så” (Sven-Eric Liedman), ”det är liberalernas fel” (Ola Larsmo), ”liberaler förtjänar inte ens det utrymme de får” (Sverker Lenas), och ”varför pratar vi om det här överhuvudtaget” (Pär Gahrton). Kanske inte så konstigt. Villkor för diskursiv dominans är omedvetenheten om den.

 Alla som betvivlar Nycanders tes bör därför påminnas om att upplysningens tre värden jämlikhet, frihet och broderskap ibland står i motsats till varandra. Radikalen Marx vurmade inte precis för individens frihet. Och det kryllar inte av jämlikhetshyllanden i Friedrich Hayeks, Milton Friedmans och Robert Nozicks texter, inte heller i det nyliberala försvaret dessa tänkare fick i den här debatten. Ju mer man rör sig mot dessa ideologiers extremer – desto mer spänns motsatsförhållandena. Läs mer »

SVT och produktplacering….


Debatten om den nya radio- och tv-lagen riskerar att hamna fel redan från början. Om SVT ska använda sig av betald produktplacering är naturligtvis viktigt och bör diskuteras. Men låt mig ställa en fråga: är det verkligen någon som tror att produktplacering spelar överhuvudtaget någon roll för kvaliteten på exempelvis ”Jakten på Julia” eller ”Dansbandskampen”? Som alla debatter om form riskerar även denna debatt att missa det väsentliga: innehållet. Risken finns att vi kommer att diskutera den eventuella procent av SVT programtid som berörs av produktplacering utan att diskutera de övriga 99 procenten.

 Därför bör vi prata om innehållskvalitén. SVT har nämligen inte valt vilken fot man vill stå på. Antingen kan man bli en del av tv-marknaden, kämpa om tittarna och producera kommersiellt gångbara program och då finns det ingen anledning att ha en licensfinansierad television. Det klarar nämligen kommersiella kanaler bättre. Eller så kan man producera kvalitetsprogram, sluta vara ängslig för publiksiffror och skippa meningslösheter. Då har man också rätt att kräva en garanterad licensintäkt. Man kan, i och för sig, också vilja vara ”både och” men vanligtvis slutar det att man blir ”varken eller”. Varken television med kvalitet eller kommersiell underhållning. Ungefär som nu. Läs mer »

Littorin, Sahlin och valet

Sven Otto Littorins eventuella sexköp och Gudrun Schymans pengagrill förminskade vår politiska värld. Plötsligt hände det man fruktade, valrörelsen började handla om skandaler. Därför är det bara att säga på en gång: jag är inte med. Inte för att jag tycker att sexköp eller kvinnolöner är oviktiga utan för att diskussionerna förminskar politiken till någon sorts Se och Hör-skandalvara, allt mer närvarande i det politiska livet.

Valrörelsen måste handla om viktigare saker. Vinnare av årets val bör inte vara det lag som bäst har lyckats spinna sina marknadsföringskonster eller det lag som har minst parkeringsböter. Utan det lag som mest precist kan diagnostisera Sveriges framtida utmaningar och ge det bästa svaret på hur de ska hanteras. Inte det mest populära svaret utan de mest lämpade svaret. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt ska inte vinna eller förlora valet för att de har köpt Toblerone eller haft ministrar som har betalat barnvakter svart, utan för att hon eller han kan bäst formulera relevanta svar på frågor som framtiden ställer.

Därför måste vi orka diskutera dessa utmaningar. Och de är många.

Hur hittar vi en lämplig avvägning mellan tillväxtskapande och resursfördelande? En avvägning som inte bromsar den nödvändiga tillväxten men som samtidigt inte skapar för stora skillnader?

Hur bygger vi den gemensamma värdegrund som håller ihop landet i migrationstider och samtidigt inte kväver individens religions- och åsiktsfriheter? Hur utformar vi en rimlig migrationspolitik så att det inte varje år avvisas hbt-personer från Iran till nästan säkra avrättningar? Hur skapar vi morgondagens kompetens tillräcklig att ta sig ut ur nutida eftersläpning? Hur säkrar vi framtida välfärd, med allt färre på arbetsmarknaden som måste skapa resurser för en allt mer åldrande befolkning som får allt mer politisk makt? Hur lyfter vi Europa att återigen bli en viktig aktör i världen givet det faktum att våra framtida östpartner har stora demokratiska problem? Hur hjälper vi till i försoningsprocesser och skapar stabilitet i Mellanöstern, Östafrika, Balkan?

Val kräver en allvarlig dialog. Därför avstår jag från skandalleken. Jag kommer inte att skriva om detta, inte vara en del av denna Se och Hör-politik, oavsett vilken sida det handlar om. Det är helt enkelt inte värdigt en demokrati. Missförstå mig inte, jag motsätter mig inte granskningen av politiker, och jag tror inte naivt att dessa skandaler är oviktiga för en valrörelse. Men jag tror inte att det är vägen framåt. En demokrati förutsätter att man tror att väljare är förnuftiga och kapabla att diskutera svåra saker. Att de är kapabla att inse att det finns olösliga konflikter, flera perspektiv och komplicerade avvägningar. Att den andra sidan inte är ond utan bara förespråkar en annan väg till en bättre morgondag.

Börjar man betrakta folk som skandalstyrda och inte förmögna en allvarlig dialog kan det hända att de blir det. Men då har man förstört hela meningen med ett demokratiskt val. Demokrati är det vi gör den till. Du som väljare, jag som politiker, journalister som granskare. Ingen annan än vi själva är ansvariga för vad och hur vi väljer, vad och hur vi diskuterar, och vilken demokrati det resulterar i. Och jag har gjort mitt val.

Ps. Artikeln är först publicerad i GP, den 17 juli.

Att svettas eller inte…

Alla kommentarer till denna film är nog onödiga….

Varsågod.

utdelning

utdelning

Detta videoklipp behöver Adobe Flash för att kunna visas.

Varför lyckades vi med två jobb?

Svaret är någorlunda komplicerat men kan sammanfattas i två viktiga slutsatser:

1) Det ena jobbet är ett ”nystartsjobb” vilket innebar att arbetsgivaren får ekonomiskt stöd som motsvarar dubbla arbetsgivaravgiften. Det betyder att ett ”nystartjobb” blir billigare för arbetsgivaren. Det är naturligtvis inte enda anledningen i detta fall, men detta faktum spelar en roll. En sänkning av arbetsgivaravgifter skulle kunna hjälpa fler in på arbetsmarknaden. (se resonemanget i förra inlägget.)

2) Med det andra jobbet lyckades vi pga. vårt sociala nätverk. Dvs. ”han som känner henne, som känner honom, etc.” Det sociala kapitalet (som nätverket ger) är ju en viktig faktor i Sverige. (I olika länder spelar olika typer av kapital en roll. Sociologerna brukar ibland tala om att i Frankrike spelar ”det kulturella kapitalet” en väsentlig roll, medan i Sverige är det ”socialla kapitalet” viktigare. En känd sociologer kallar Sverige för ”föreningslandet där det sociala kapitalet spelar väldigt stor roll”. 

Problemet med den typen av nätverk är att inte alla har den sortens kapital. Är man invandrare eller har länge varit frånvarande från arbetamarknanden har man ju väldigt litet nätverk. Därför är möjligt att ifrågasätta om det sociala kapitalet måste spela så stor roll för inträde till arbetsmarknanden. Uppenbarligen gör det det (chansen att komma på en intervju ökar väsentligt om man får rekommendationer från någon som arbetsgivaren känner). Frågan som ställs är: borde det vara så?  

Här kan du till sist möta en av de två människor som fick ett projektledarjobb. Kent Wetterskog har både varit en del av valteamet som har jobbat med den här kampanjen och samtidigt försökt hjälpa andra att få ett jobb. Och gjort ett superb jobb. Det är bara att vara stolt! Grattis Kent!

Kent 4_0001

Kent 4_0001

Detta videoklipp behöver Adobe Flash för att kunna visas.

Ps. Almedalens dagar och tekniskt strul tvingade fram en liten paus i vårt arbete. Men nu är vi tillbaka!